An dì son partì:
la me tèra ò assà,
tristéza de andar
de jente poaréta,
quant che ò pensà,
‘n antra casa ò trovà,
però ‘l pensiér vardéa
lontan, lontan, là dó!
Me toca tornar, tornar là dó
fra jente che conós chi te sé.
Me tóca tórnar
par riveder chéla tèra,
dove ‘l é nassést
al me pìciol cór.
‘Na promessa ò fat
a me mare e a me pare:
de tornar su chéla tèra
de le so fadìghe,
de profumi e de colori.
Al me à ciapà par man,
al me à portà a la finestra,
senza parlar al vardéa
lontan lontan là dó!
Me toca tornar,
me toca tornar
su in mèz a quei monti
ndé che aurore e tramonti,
pìciole storie me à fat sognar.
Prima che gnéne nòt,
me toca tornar.
Mario D’Incà
0 commenti